Intelligence Watch | IW Debatt. Dags att dra tillbaka stimulanserna
“Dags att dra tillbaka stimulanserna”, skriver Annika Winsth, chefekonom Nordea, på IW Debatt.
Annika Winsth, @IWDebatt, IW Debatt
36106
page-template-default,page,page-id-36106,ajax_fade,page_not_loaded,boxed,,qode-title-hidden,qode-child-theme-ver-1.0.0,qode-theme-ver-17.0,qode-theme-bridge,disabled_footer_bottom,wpb-js-composer js-comp-ver-6.6.0,vc_responsive

IW Debatt.

“Dags att dra tillbaka stimulanserna”

IW Debatt 11 juni 2021.

Svensk ekonomi rusar. Regeringar och centralbanker riskerar med sin expansiva politik att överhetta ekonomin och skapa bubblor som spricker och större klyftor emellan de som har tillgångar jämfört med de som inte har. Istället för att agera för en återstart av ekonomin som inte behövs bör de dra tillbaka stimulanserna och politikerna prioritera långsiktighet och grundläggande infrastruktur som energifrågan samt det livslånga lärandet, skriver Annika Winsth, chefekonom Nordea och medlem av Intelligence Watchs ekonomiska råd.

Svensk ekonomi rusar och allt fler länder lägger de ekonomiska konsekvenserna av pandemin bakom sig. Vaccinen fungerar imponerande väl. Samtidigt stimulerar såväl regeringar som centralbanker massivt runt om i världen. Det gör att risken för överhettning är större än för ekonomiska bakslag på grund av pandemin. Det gäller även för Sverige. Nedgången förra våren var dramatisk, men återhämtningen har överraskat positivt. Framförallt har den varit snabb. Flera länder når förkrisnivåer i år och är tillbaka på trend nästa år. Det är med andra ord ett helt annat krisförlopp än vad vi är vana vid. Nuvarande tycks vara djupare men betydligt kortare än normalt.

 

Det gör det riskabelt att jämföra med tidigare kriser och dra slutsatser av dem. Samtidigt hör vi gång på gång såväl regeringar som centralbanker göra just den jämförelsen. De påtalar risken för bakslag och vill inte strama åt för tidigt. Risken för överhettning, där bubblor spricker, talas det mindre om. De ligger en bit bort i tid, men dessvärre kan konsekvenserna om så blir fallet vara både större och mer utdragna än nuvarande kris. En bostadsbubbla har historiskt i stort varit tio förlorade år. Det är ett högt pris både för den enskilde individen och samhället i stort.

 

Pandemin får klassas som en extern chock som drabbade världen samtidigt. Det betyder att vi gick in i den i relativt gott skick, men också att vi kommer ut ur den utan något större sparbehov. Tvärtom har hushåll i många länder kunnat spara under krisens restriktioner. Förmögenheterna har växt kraftigt. I Sverige har hushållen fått se sin finansiella förmögenhet växa med närmare 3000 miljarder kronor sedan starten på pandemin. Det kan jämföras med BNP, det vill säga allt som produceras i Sverige på ett år, vilket motsvarar lite drygt 5000 miljarder, alternativt en årskonsumtion för alla hushåll på knappa 2500 miljarder kronor. I den miljön är det inte konstigt att bostadspriserna skenar, särskilt inte som Riksbanken signalerar fortsatt låga räntor flera år framöver. Vi kan dessutom utgå ifrån att krisbranscherna i stort kommer tillbaka så snart restriktionerna lättar. Näringar som hotell, restaurang, event och liknande, som drabbats särskilt hårt denna gång, är vana vid flexibilitet då de normalt tar höjd för säsongsvariationer. Det lär synas i sysselsättningen så snart de får möjlighet att ha öppet som vanligt. Förloppet bör bli betydligt snabbare än vid tidigare kriser då det som regel varit industrin som sagt upp folk, vilken ofta har lång startsträcka att komma tillbaka.

Förmögenheterna har växt kraftigt. I Sverige har hushållen fått se sin finansiella förmögenhet växa med närmare 3000 miljarder kronor sedan starten på pandemin.

Med alltför expansiv politik är risken dessutom att det skapas större klyftor emellan de som har tillgångar så som bostäder, fonder och aktier, jämfört med de som inte har. Expansiv penningpolitik med låga räntor leder till snabbt stigande priser. Det gynnar ägande, samtidigt som tröskeln för att komma på in marknaden blir allt högre. Idag är det betydligt lättare att bli miljonär på sin bostad än att bli det på sin anställning. Är det någonstans vi har fått se nya miljonärer de senaste åren, så är det bland hushåll som äger sitt boende. Att inte beskatta det är ur ett ekonomiskt perspektiv märkligt, inte minst med tanke på att delar av regeringen tycks vara ute på skattjakt. Politiskt anses det dock vara självmord och med val nästa år är bostadsmarknaden fredad. Alltför många väljare finns där. Men även för oss som äger tillgångar är det klokt att reflektera över hur upplevda klyftor mellan grupper i samhället påverkar det politiska klimatet. Hushåll som känner sig osedda eller än värre som förlorare är benägna att rösta med fötterna. Det ger svaga och splittrade regeringar som allt för ofta tvingas till kortsiktiga populistiska utspel där det blir svårt att föra en klok och långsiktig politik.

 

Starka hushåll och krisbranscher som är beredda att snabbt starta upp gör att allt tal om kickstart och om omstart från politiskt håll får ses som valtaktik. För vad är det som ska återstartas när ekonomin rusar och bostadspriserna skenar? Nu gäller det att lägga pandemiargumenten bakom sig och agera klokt med skattebetalarnas pengar. De stöd som inte längre behövs ska fasas ut i takt med att restriktionerna försvinner, såväl de penning- som finanspolitiska. Företag som inte klarar normal konkurrens bör inte få stöd. Det låser fast ekonomin i gamla strukturer och minskar initiativkraften till utveckling och ny verksamhet.

 

Istället bör långsiktighet och grundläggande infrastruktur som energifrågan prioriteras. Sverige ska gå i bräschen vad gäller forskning och utveckling. En tillförlitlig energiförsörjning i hela landet är då av yttersta vikt, men även för att utvecklas i en mer hållbar riktning. Att ställa om till en fossilfri värld kräver såväl teknik som ren energi. Här kan Sverige verkligen göra global nytta. Utöver en god elförsörjning är det livslånga lärandet klokt att prioritera, särskilt då teknikskiftet gör att vi alla behöver ställa om och lära nytt. Det finns alltid en oro att ny teknik ska slå ut jobb. I historien har vi sett industrin, datorer, internet och nu AI som hot, men det har aldrig blivit så utan tvärtom har det skapat nya möjligheter. Det är betydligt lättare att konstatera vilka jobb som kan försvinna, än att sia om vilka nya som kommer till. Bästa sättet att möta den oron, men också ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, är att investera i utbildning till folket.

Författare IW Debatt 11 juni 2021:
Annika Winsth, chefekonom Nordea och medlem av Intelligence Watchs ekonomiska råd