Linus Eriksson, vd Öresundsbron
Utbyggnaden av svensk infrastruktur går för långsamt, vilket delvis förklaras av organisationsformen. Trafikverket och svenska regeringars infrastrukturpolitik fick kraftig kritik av Öresundsbrons vd Linus Eriksson när han talade på Intelligence Watchs seminarium ”Öresundsförbindelser 2050” den 27 maj. ”Det skall inte behöva ta 20-25 år att bygga sex mil järnväg mellan Lund och Hässleholm”, sade han och poängterade att Öresundsbron kunde byggas på nio år från beslut till trafik.
Med ena foten i vardera Sverige och Danmark är Linus Eriksson en person väl insatt i båda ländernas infrastrukturplanering och utbyggnad. Han beskrev hur Danmark investerar motsvarande 150 miljarder svenska kronor i den så kallade ”Fehmarnkorridoren” mellan Hamburg och Köpenhamn och hur det flyttar den största flaskhalsen i norra Europa norr om Öresundsbron, medan Sverige inte förstår att realisera ”Öresundskorridoren” från Hamburg till Hallsberg, eller om man så vill från Köpenhamn till Stockholm, i tid med följd att lastbilstrafiken kommer att öka kraftigt på svenska vägar.
Han var tydlig med att han gillar den danska modellen ägarmodellen med ett statligt holdingbolag – Sund Bælt – som anlägger ”infrastruktur för att finansiera infrastruktur”. Modellen har visat sig fungera väl både på finansieringssidan genom att kunna uppta lån, såväl statliga som privata, och erhålla EU-medel samt i genomförandefasens planering, byggnation och drift där brukaravgifter används för att betala räntor, amortera lån och använda överskott i nya projekt eller till och med för att köpa upp hamnar. Sund & Bælt och dotterbolaget A/S Storebælt har i beredskapssyfte förvärvat hamnarna Halsskov, Odden, Ebeltoft, Spodsbjerg och Tårs. Sund & Bælt har också haft kapacitet att utreda skyfallssäkring av Köpenhamn och en broförbindelse mellan Als och Fyn samt anlägga till exempel Ny Kastrup station och förbispår vid Kalvebod. Öresundsbron, med bolagsnamnet Øresundsbro Konsortiet, är i sig ett bra exempel på hur den danska ägarmodellen fungerar.
På seminariet medverkade också Lars Brümmer, som var huvudsekretare i utredningen ”SOU 2026:17 Öresundsförbindelser 2050” och vanligtvis arbetar med långsiktig planering på Trafikverkets södra region. Både han och Linus Eriksson var överens om att Öresundsförbindelsens kapacitet räcker åtminstone till 2050 och att flaskhalsarna finns på landsidorna om bron, där sträckan Lund-Hässleholm-Alvesta utgör den största.
Lars Brümmer, huvudsekreterare SOU 2026:17
Brümmer inledde med att nämna några utgångspunkter i Trafikverkets studie ”Kapacitet och redundans för transporter över Öresund” (2024-07-01) som att det saknas redundans för järnvägstrafiken idag och att det kommer att ta tid att finna lösning, utreda, miljöpröva och bygga en ny Öresundsförbindelse, varför det är angeläget att tidigt starta en bilateral studie. I SOU 2026:17 tas detta vidare. En bilateral studie som genomförs under två, tre år föreslås med 2027 som möjligt startår. Syftet är att finna en gemensam svensk-dansk behovs- och målbild, utreda person- och godstransporter på väg och järnväg, utvecklingstrender, prognoser, kapacitet, redundans och beredskap, tillgänglighet, regional utveckling och tillväxt. En kommande studie bör också diskutera principiella förslag till lösningar, hållbarhet och klimat, kostnader och nyttor samt finanslösning och organisering. Som ett medskick betonade Brümmer Köpenhamn-Malmö som ett tungt stråk viktigt att maximera, att det finns samhällsnyttor med Helsingör-Helsingborg där en vägförbindelse skulle ge redundans samt att den så kallade Öresundsmetron och Europaspåret har vissa positiva egenskaper men flera utmaningar.
På fråga svarade Linus Eriksson att ytterligare Öresundsförbindelser inte står högt på den danska dagordningen, men att han skulle finna det intressant att höra den danska reaktionen om Sverige sade sig vilja anlägga en HH-förbindelse för vägtrafik, som enligt tidigare utredning är samhällsekonomiskt lönsam.
SOU 2026:17 föreslår även att Trafikverket ges i uppdrag att tillsammans med Länsstyrelsen Skåne inrätta en permanent funktion och ett råd som genom samverkan med motsvarande danska myndigheter syftar till att skapa ett över tid sammanhängande statligt arbetssätt och utbyte kring den långsiktiga planeringen och utvecklingen av den gränsöverskridande infrastrukturen över Öresund.
